Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Skuggan af ett namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller tre dödlige, som kände sig dessa planer vuxne;
de hade upprunnit i en diplomats snille och som
ljungeldar antändt tvenne monarkers bragdlystna håg. Man
vet också att dessa planer, i all deras stormiga storhet,
voro rimligare uttänkta än dem, hvilka Carl XII uttänkte
ensam. Men hvad man törhända har glömt, det är att
ännu tusende andra trodde på deras möjlighet, och bland
dem äfven de siste finnarne. I långa år hade allt
Sveriges rike gått i en segerdröm; olyckan och
uppoffringarna hade väckt dem som närmast dignade under
tyngden, men soldaten gick ännu allt i sin stolta tro att
under konungens fana besegra världen. Den finska
trögheten släpper icke fort sina illusioner. Ingenting, icke
ens nederlag, reträtt och tusende faror, förmådde rubba
det okufliga modet hos Armfelts här, så länge konungen
lefde. De stredo i skuggan, som Leonidas stred under
persernes pilar – skuggan af ett namn.
Men det kom, det budskap, som förlamade hvarje
arm och raderade all framtid ur segrarnas bok. En
hviskning, dyster som grafvens, gick genom lederna;
Carl XII var icke mer; han hade stupat såsom han
lefvat, höjd öfver bröstvärnet, handen på svärdfästet,
ögat mot fienden, omsusad af kulorna. »Han föll, säger
en af hans samtida, för en kula tvärs genom hufvudet,
och denna kula fällde Sverige.» Huru han föll, det
glömde samtiden närmare utreda. Var det »för Europas
koaliserade makter» – var det för en svensk kula eller
för en norsk, eller var det ej för kula, utan för svärd
– det syntes för samtiden vara af ringa vikt. Det enda
viktiga var att den mannen föll, som, berghög bland
tidens pygméer, ensam bar på sina skuldror ett tidehvarf,
hvilket föll med honom, för att aldrig mera uppstå ur
grafven. Hans samtid trodde icke med Sveriges störste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
