Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ödemarkernas vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sterhhus; men i den aflägsna vindskammaren var del
hardt när att skolmästaren blifvit i grund slagen af det
karolinska partiet, så mycket mer som tvenne af
stormakterna till utseendet voro neutrala. Fältskärn inkastade
med flit en retsam anmärkning då och då, för att
underhålla stridslusten, och gamla mormor försökte efter sin
vana, men länge förgäfves, att draga tvisten på något
oskyldigt sidoföremål, ungefär som man i nödfall styr en
skenande häst in i drifvorna vid sidan af vägen.
– Var så god och säg mig en sak! – utropade
slutligen mormor, höjande rösten – stupade Carl XII
verkligen för en lönmördares hand, som det vill synas
af några uttryck i förra berättelsen?
Alla närvarande voro färdige att besvara frågan
med ja. Endast fältskärn lade därtill den reservation,
att frågan visserligen ej vore bevisligen utredd; han
hade därom endast sagt hvad många kunnige män, och
bland dem flera häfdatecknare, sagt före honom. Han
ville likväl ej neka, att ju folktron alltid har en viss
motvilja att tänka sig utomordentlige män och hjältar,
hvilka förvånat världen, sluta precis som andra dödlige.
Herkules förtärdes af en förgiftad klädnad; Romulus blef
borttagen af en sky; Carl den store sitter ännu i berget
och väntar på yttersta domen, när hans skägg skall
växa kring stenbordet; Olof Tryggvason drunknade icke
vid Svoldern; Carl den djärfve stupade icke vid Nancy;
Gustaf II Adolf blef skjuten med silfverkula, och så
vidare. Hvarför skulle Carl XII helt enkelt stupa för
en norsk kula från Fredrikshalls bastioner?
– Så är det, svarade gamla mormor. Det enklaste
är ofta det man sist begriper. Det vore ju alldeles för
naturligt, att en våghals som Carl XII, där han stod
med armarna äfver bröstvärnet utsatt för fiendens eld,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
