Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Vid Nystads hamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Sköt han Cupido, om han har en häst med
det namnet, men låt mig vara i fred, jag är ingen
trollpacka, svarade flickan snäft. Se här kommer Elias
– och med dessa ord lämnade hon honom tvärt, för
att möta den unge mannen i bondjackan, hvilken nu
närmade sig, efter sin seger öfver den långe grenadieren
i vattnet.
Förhållandet var det, att ryske befälhafvaren,
hvilken hade stränga order att i dag förekomma
misshålligheter med den finska befolkningen, utskickat en
patrull, som anlände i rättan tid för att gripa
grenadieren och föra honom som orostiftare på högvakten.
Härigenom afböjdes en fortsättning af den förbittrade
striden, och mannen i jackan kom utan vidare äfventyr
på det torra.
– Kom, Elias – sade flickan och fattade ynglingen
under armen – låt oss söka upp moster!
Baron Sparrfelt gjorde invändningar, men i sin
osäkerhet hvem den besynnerliga flickan verkligen var
lät han henne undkomma, och innan kort var hon med
sin följeslagare försvunnen i folkhopen.
Weidern ryckte på axlarna.
– Hos oss, sade han, gör man ej sådana omständigheter
med en lifegen, hon må då sedan vara skön som Sankt Anna
eller som kejsarinnan Katarina själf.
– Men hos oss finnas inga lifegna, svarade Sparrfelt,
besvarande axelryckningen. – Morbleu, jag har
kanske misstagit mig på det bruna håret och de klipska
blå ögonen. Men jag vill ännu hålla vad om grefve
Lillienstedt mot en simpel renskrifvare, att det är den
verkliga Marie Larsson, hvilken förtrollat alla
kavaljerer i Stockholm de sista två åren. Förklara mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
