- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
42

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Höststormarna 1721

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vare sig nu att Svarta Janes ande sväfvade öfver
vattnen för att gifva eftertryck åt sista arfvet af
hennes trolldomskonst, eller att ovädret på ett ganska
naturligt sätt hade länge samlat sig i det svarta
snömolnet, alltnog, där utbröt ett herrans väder, hvars
like icke blifvit i mannaminne förspord uti dessa
stormiga nejder. Vinden sprang med ens till sydost och
växte till en orkan, som rasade öfver kusten på snöiga
vingar. I ett nu var allt insvept i ogenomträngeligt
mörker. Snö, blandad med hagel, nedföll så tätt, att,
alla vägar ocb stigar om få minuter voro obegagneliga.
I denna isande frost, i detta förfärliga mörker hörde
man rundtomkring endast hafvets rytande, måsarnas
skri, vargarnas tjutande, stormens dån och braket af
hundraåriga furor, som stupade för orkanens framfart
en efter annan och stundom i långa sträckor, stam öfver
stam, såsom hade en af Uppenbarelsebokens domsänglar
farit fram öfver nejden med vredens vågskål och härjat
allt i sin väg. Det var liksom hade naturen ännu behof
af en våldsam kris, innan den kunde komma till jämvikt
efter en sådan rad af ovanliga och förstörande företeelser,
som utmärkte slutet af sjuttonde seklet och början
af det adertonde. Den tidens författare tala alla om
höststormarna år 1721 såsom de våldsammaste man någonsin
då upplefvat, och dessa stormar betäckte det olyckliga
Finlands kuster med spillror af fartyg och skeppsbrutne
flyktingar, hvilka vid första rykte om freden skyndade hem
till sitt älskade land, men i stället funno döden vid dess
kuster[1].


[1] Falander omtalar, bland andra förolyckade, den rikaste
och då för tiden mest ansedde köpman i Gamla-Carleby,
rådman Lars Brenner. Hans otålighet att återvända till
fäderneslandet var så stor, att han inskeppade sig på hösten
med hustru, barn och all sin egendom till hemorten. Alla
förgingos i västra Qvarken utanför Umeå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free