- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
50

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Ett fälttåg vid Raumo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den tappre sergeanten beslöt fresta krigslyckan och klef
hurtigt framåt. Ur ladan trädde då en ung man i grå
bondjacka och med dragen värja – en af dessa långa
huggvärjor, som den tiden utgjorde karolinernes älsklingsvapen
– kort sagdt, den unge Elias Pehrson själf.

– Gif dig, eller är du dödens man! utropade
ynglingen, i det han gick sin motståndare på lifvet.

– Wech mit pallaschen und på knä mit den koiran,
oder den Teufel anamme dich! utropade sergeanten å
sin sida och var genast redo att parera hugget, likväl
utan att släppa tobakspipan.

Det visade sig snart, att båda kämparne voro
öfvade fäktare. Hvad den yngre ägde förmer i styrka
och vighet, det ersatte sergeanten med sitt orubbliga
lugn. Han gaf och parerade huggen med den största
kallblodighet och underlät icke vid minsta andrum att
blåsa en rök ur pipan, som hängde ett kvarter framom
hans långa mustascher.

Detta förargade ynglingen. Hans hugg föllo tätare
men på samma gång mindre försiktiga. Nästan i samma
sekund hade hans värjspets afskurit pipans skaft och
sergeantens klinga rispat hans jacka vid vänstra skuldran.

– Jach skall mans läre den tusan perkele snide
min gute stambulka, skrek sergeanten, i sin tur uppbragt,
och trängde hetsigare på sin fiende, men nu med mindre
framgång, ty i detsamma flög klingan ur hans hand
genom en skicklig croisade af motståndaren, och
sergeanten stod afväpnad.

– Gif dig! ropade ynglingen än en gång och höjde
hotande sin väldiga huggvärja.

– Schtill, nur ganz sachte, kamrat, jag vill mans
give den pamp och lappe den stambulka, svarade den
besegrade. Aber en gut Rath vill jach mans give dazu.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:08 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/d/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free