Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Flyktingarne i ödemarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grannskap och stod i förbindelse med bittra hågkomster.
Flyktingarne tågade vidare och kommo på en omväg till
kyrkan. Den stora odlade slätten var till en del
öfvervuxen med unga björkar och videbuskar, der räfven
hade sin kula och snöripan sitt bo midt på Finlands största
och bördigaste åkerfält. Men en del af slätten bar ännu
spår af odling. Här voro en del af byarna ännu bebodda,
och flyktingarne fingo ett efterlängtadt tak öfver
hufvudet. De spridde sig derför i gårdarna och mottogos
gästfritt af det fattiga folket. Några bland dem voro
hemma från denna trakt. Det var rörande att se, huru
de gingo från gård till gård, för att efterfråga sina
släktingar och vänner. Ganska få voro de, som nu funnos
kvar; men det hände någon gång, att föräldrarne återfunno
sina förlorade barn och barnen sina begråtna föräldrar;
syskon återfunno syskon, hvilka de länge ansett för döda,
och den forne ynglingen återfann sin ungdoms älskade
brud vid en annans sida. Arma, vilsekomne flyktingar
från det kära fosterlandet! De kände sig likasom skeppsbrutne,
af hvilka många funnit sin graf i vågorna, men några
blifvit uppkastade på stranden och räkna med skiftande
sorg och glädje sina glesnade leder.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
