Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Fortsättning af fribytarens jagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Värjan föll ur den förbluffade ryttmästarens hand.
Konungen steg ur sin rack.
– Vi hade icke väntat – sade han, med den
högdragna stränghet han vid dylika tillfällen så väl kunde
antaga – vi hade icke väntat oss att möta våra officerare
i en situation, som bättre skulle röfvare konvenera på
öppen landsväg. Är det så, mina herrar, som I lag och
anständighet iakttagen? Baron Sparrfelt begifver sig på
ögonblicket till Gärdinge och stannar där, tills vi hans
förhållande hinne närmare undersöka. Hvad fruntimret
angår, befalle vi eder, Broman, att henne saine et sauve
till hennes förvanter i Stockholm återföra. Hvarje
oskyldig har rätt att vårt kungliga beskydd anropa. Ni
ansvarar oss med ert hufvud för denna dam.
Konungens befallning åtlyddes, och om få minuter
var Sparrfelt på väg till Gärdinge, medan det kungliga
tåget fortsatte vägen till Stockholm, förökadt med ett
tigande, darrande och i nattens skymning oigenkänneligt
fruntimmer.
-
14. Fortsättning af fribytarens jagt.
Vi lämnade senast vår unge manhaftige landsvägsriddare
Elias Pehrson i en ganska ätventyrlig belägenhet
uti Brahestad, och det är billigt att vi se åt
hvad det vidare blifvit af honom. Ursinnig öfver
förlusten af sin älskade Marie, utan penningar, utan
bekantskaper, utan att våga vända sig till någon af
myndigheterna, emedan ett pris ännu fortfarande var satt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
