- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
112

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Fortsättning af fribytarens jagt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hans hufvud, såg han sig förvillad högt upp i norden,
medan ett dunkelt öde ryckte Marie tillbaka till
Stockholm, som hon så oförklarligt fruktade. Ett ögonblick
ansåg Elias allt förloradt. Det förekom honom som
hade jorden sjunkit under hans fötter.

Då ruskade honom en omild hand i kragen, och
en bonde, som sprungit efter honom från gästgifvargården,
fordrade tillbaka sin häst. En tanke for genom
fribytarens hufvud och växte, hastigare än det brukas
här i landet, till ett moget beslut.

– Skjutsa mig nu genast norrut, tilldess vi upphinna
officern, som reste nyss härifrån, och tag min
häst i skjutslega!

Bonden gjorde stora ögon. »Antingen är karlen
tokig, eller har han stulit hästen», tänkte han vid
sig själf. Men Elias drog honom med sig tillbaka till
gästgifvargården, och huru saken bedrefs, voro båda
en stund därefter på väg till Uleåborg. Till all lycka
hade de resandes stora ryska släde gått sönder i
Siikajoki, och denna gång upphann Elias dem utan synnerlig
svårighet.

Hurtigt trädde han in i stugan på Gertula gästgifveri
och fann där samma personer, som han några
timmar förut så obetänkt hade öfverfallit vid Brahestads
tull. F. d. borgmästaren Burchard reste sig upp från
ett fat rofvor, hvars innehåll just höll på att försvinna
i hans korpulenta matsäck, och gjorde min af att spärra
vägen för den inträdande.

– Den tusan perkele kivekäs will durchaus hängen!
utropade han.

Elias sköt honom åt sidan och gick rakt fram
till officern, en medelålders man med ädla, redbara
drag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free