- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
114

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Fortsättning af fribytarens jagt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stannar i Uleåborg, och Burchard spekulerar där på en
länsmansbefattning. Du kan intaga deras plats. Men
rid icke ihjäl mina hästar, det förbehåller jag mig.

– Lefve kung Carl! utropade Elias och svängde hatten.

– Wollte sagen den grossmächtigen Friederich,
rättade Burchard. Nur immer den rechten Potentaten,
durchaus!

Tåget satte sig åter i rörelse. Man reste nu genom
förfärligt ödelagda nejder. Hela Limingo slätt var en
öken, där icke sten på sten var öfrig af människors
boningar. Först i närheten af Uleåborg såg man åter
här och där en koja vid vägen. Staden själf var illa
medfaren. Dess historieskrifvare Johannes Snellman
(1736) berättar om fiendens intåg i den oförsvarade
staden Andersdagen år 1714 och huru allt blef under
kriget spolieradt, hundrafyrtiotre bland invånarne
bortförde i fångenskap samt många andra under flykten
omkommo på hafvet. På vintern hade nu några bland
flyktingarne återkommit öfver Torneå; men staden var
ännu till hälften obebodd och bestod af förfallna kojor,
knappt uppresta efter branden 1705, innan pesten 1710
och fiendens infall satte äfven Uleåborgs välstånd långt
tillbaka.

De resande stannade icke längre i Uleåborg, än
som hehöfdes för en nödvändig hvila. Färden fortsattes
under mödor och faror, om hvilka man nu knappt
kan göra sig en föreställning, allt längre åt norden.
Ända till det lilla förfallna Torneå räckte spåren af
krigets sköflingar. Därefter fanns åtminstone tak öfver
hufvudet, men äfven på svenska sidan, ehuru i mindre
grad, var folket utödt, armodet stort och landet
förvildadt. Mången gång hade de resande endast fribytarens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free