Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Junos hämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
16. Junos hämnd.
Konungen växlade förlägen en blick med Bertelsköld,
som stod där lika kall och lugn som hade han
kommit att afhöra ett af den tidens långtrådiga
herdakväden. Men drottningen fortfor, utan att vänta på
svar och allt mera ur stånd att längre tillbakahålla sin
kokande vrede:
– Ja, Gud må veta att jag hatar denne finske
enhörning, denne dryge oligark, som nu spelar herre
öfver krönta hufvuden, och den dag skall komma, när
jag trampar honom under mina fötter. Men att
uppoffra honom – en man med capacité, en man med
nobless – för en usel ränksmidare, en hycklare, en
ignobel frondör – så lågt, ers majestät, har ännu icke
vår ärfda krona sjunkit! Stanna kvar, herr grefve; er
drottning befaller det. Ni småler ännu, ni är förtjust
öfver att vara vittne till en scen i vårt kungliga hus,
men grefve Horns efterträdare blir ni aldrig! Se här,
läs, och döm huru djupt drottningen af Sverige måste
förakta er!
Med dessa ord räckte drottningen honom en namnlös
biljett af grefve Bertelskölds kända hand och blott
innehållande dessa ord:
»I dag klockan sex eller sju e. m. enleveras Lappland
af Sparrfelt och föres till Gärdinge. Avis au
lecteur!»
Bertelsköld läste biljetten utan att förändra en min
och återlämnade den med en kall bugning åt drottningen.
– Eders majestät täcktes nådigst förlåta mig,
sade han; denna biljett är verkligen af mig. Jag erfor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
