- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
127

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Junos hämnd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

händelsevis att en ung flicka i grefve Horns hus var
föremål för en narrs persécution och ansåg mig böra
varna hennes förmyndare, en köpman från Vasa vid
namn Larsson.

– Bagateller! Låt oss återkomma till rikets affärer,
inföll konungen, som efter den sista förklaringen begynte
hoppas en bättre utgång af kalabaliken, än han i början
befarat.

Ulrika Eleonora sönderref biljetten och kastade
bitarna kring golfvet.

– Mediokert af gudarnes budbärare! utropade hon.
Attendez: jag skall göra ers majestät och herr grefven
den äran att något animera ett dåligt minne. I grefve
Horns hus fanns för ett år sedan en finsk flicka af
borgerlig härkomst; jag har glömt hennes namn, men
hos vissa höga personer, som hedrat henne med sin
uppmärksamhet, var hon känd under namnet »Lappland».
Voilà ett smeknamn af dålig smak, messieurs. Denna
flicka var skön, sade man – det är mig likgiltigt -
och hade fått ett slags éducation. Olyckligtvis var hon
ingen Danaë. Jofur fann ingen nåd för hennes ögon;
och jag önskar att en person af högre rang än hon
hade ägt en lika god smak. Man sade till och med att
hon var fullkomligt oskyldig och hennes heder utan
fläck. Det är möjligt; åtminstone flydde hon från grefve
Horns hus för att undkomma sin mäktige tillbedjares
förföljelser. Likväl förteg hon dessa förföljelser så
obrottsligt, så heligt, som man förtiger en fars förseelser.
Hon underkastade sig alla skymfliga uttydningar af hennes
steg hellre än att förråda en furstes svagheter, hvilka
– om de blefve förrådda för detta folk, som icke
förstår att skämta med sin ära – skulle djupt nedsätta
kronans anseende och dens prestige, som kronan bar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free