- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
131

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Junos hämnd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Vi önska icke höra er mening, herr grefve.
Ni har ju gods, icke så? Någonstädes i mån? Edra
tendenser ha alltid varit åt höjderna. Vi hoppas att
landtluften skall bekomma er väl. Nej, stanna en
moment! Ni har ännu en scen att bevittna.

– Befaller ers majestät något mera? inföll konungen,
i det han torkade svetten af pannan.

– Tillåter ni, sire, att jag talar några ord i ert
namn, likasom ni ännu för två år tillbaka talade i mitt?

– Om jag ej mig bedrager, har eders majestät
hela tiden ordet haft. Kan jag mera än tiga?

– Jo, sire, ni kan – samtycka. Nåväl!

Och drottningen ringde. Dörrarna öppnades, och
in trädde Marie Larsson, darrande och åtföljd af Elias
Pehrson, hvilken med någon förlägenhet såg sig i detta
höga sällskap. Drottningens uppvaktande damer och
kavaljerer fortforo att stanna utanför, och dörrarna
stängdes ånyo.

Ulrika Eleonora fixerade den unga flickan några
ögonblick skarpt. Kanske kände hon som kvinna en
stark lust att krossa och förödmjuka äfven den oskyldiga
medtäflarinnan; men vissheten om hennes triumf besegrade
den känsla af hat, som svartsjukan ånyo var nära
att upptända i hennes själ. Hon sökte nu att i sina ord
inlägga en nådig drottnings höghet och mildhet.

– Mitt goda barn – sade hon till Marie – hans
majestät, som med ledsnad erfarit att du varit ett
föremål för ovärdiga människors förföljelser och som
ingenting högre önskar, än att alla hans redliga undersåtar
må åtnjuta fullkomlig rättvisa, har behagat anmoda
mig att taga dig under mitt särskilda nådiga beskydd.
Och på det att du vid din snara återresa till hembygden
icke må sakna vid din sida en försvarare, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free