Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 17. Våren 1722
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
17. Våren 1722.
Om brända boningar, förhärjade
åkerfält, ruineradt välstånd,
ihjälslagna, marterade eller
i fångenskap och träldom bortförda
människor, ja om själfva
de politiska olyckorna, såsom
förlusten af länder, förstörda
finanser och allmän vanmakt,
vore de enda följderna af ett
långt och förödande krig, så vore anblicken ännu icke
på långt när den ödsligaste som möter ett människoöga
i denna världens brödrafejder. Dessa boningar
kunna återuppbyggas, dessa fält kunna åter besås, dessa
invånare kunna åter uppväxa genom naturens visa ordning,
som efter stora ödeläggelser fördubblar fruktsamheten.
Äfven riken kunna efter hand åter upplyftas ur
sin vanmakt och förlorade länder återvinnas genom
odlingen inom egna gränser. Men den hårdaste af alla
olyckor, och den som uppfyller betraktaren med den
djupaste sorg, är anblicken af en stor moralisk förnedring,
som vanligen åtföljer krigens härjningar och som äfven
i Finland åtföljde den stora ofreden. Du, som måhända
i denna berättelse skyggat tillbaka för en och annan
blick i den tidens sedliga fördärf, var viss att du endast
fått ana en ganska liten del däraf. Det har varit nödvändigt
för taflans sanning, men du har blifvit förskonad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0134.html
