Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Våren 1722
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väfver vadmal här hemma. Det är hon som råder, ser
ni; jag hade annars tänkt söka mig till borgare i
Ny-Carleby, efter sjöfart och jordbruk icke hampa sig bra
tillsamman, men Maja har ingen lust för stadslifvet, och
det hon vill, det vill jag. Nu kan ni smaka på det
hembrygda ölet, far; vi ha ju fått malt i år. Ni kan
tro mig, när jag säger det, jag som härtills lefvat af
krig och örlig: Gud välsigne freden, gamle man! Utan
den vore vi alla på half ranson.
– Freden? – mumlade gubben från landsvägen, i
det han dystert skakade det gråskäggiga hufvudet –
hvad ha de döda för godt af freden?
– Det hörs att ni förlorat mycket på kriget, gamle
far, sade Elias trohjärtadt. Låt ej sorgen för all tid få
makt öfver er; Gud skall visst ännu styra allt till det bästa.
– Elfva barn! Elfva barn! fortfor den gamle, som
det syntes uteslutande upptagen af en enda föreställning.
– Åtta söner! Långa, raka, starka gossar, allesamman
sex fot och tre tum under måttet, utom den yngste!
Min stackars Benjamin – min ålders glädje – var tre
tum kortare. De sju ha stupat; sex tog Bertelsköld; ni
ha kanske hört det? – i Ilmola – om vintern – på
skidorna – alla sex på en morgon; det är en gammal
historia. Den sjunde tog kungen med sig till Norge; det
ha ni också hört; det var om julnatten; själfva bergen
skulfvo af köld; en stackars gosse kunde ej vara mer
hård än stenen. Och sedan Benjamin; ni skulle sett
Benjamin, han var så mild under ögonen som den unga
kvinnan där; ja, hon må väl gråta sina ögon röda. Vi
bärgade en dag den nedtrampade rågen; då kommo
kosackerne och lyfte min lille Benjamin med sig på
hästryggen ... Från den dagen trodde jag icke mera
på Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
