Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borgarekungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fältskärns elfte berättelse.
Hvar slöto vi sist? frågade gamla mormor, när den
vanliga kretsen åter var samlad en afton mellan
jul och nyår. Helgen hade medfört så många bestyr,
att en driftig husmor väl måste ursäktas, om hon glömt
det framfarna för det närvarande.
– När kivekkäät brände ryska galeren, svarade
lille Jonathan flinkt, men halfhögt och likasom för sig
själf, ty disciplinen var sträng, och barn understodo sig
sällan att öppna munnen i äldre folks närvaro, om de
ej fingo direkt en fråga.
– Jag menar det var vid Nystads fred, när människorna
togo sitt förnuft till fånga, genmälde skolmästaren,
i det han med den honom egna värdighet framdrog den
blårutiga snusnäsduken.
– Ursäkta, det var vid fälttåget på Värknäs udde
och slagsmålet vid Gärdinge, inföll postmästaren kapten
Svanholm, hvars hågkomster dröjde med förkärlek vid
hvarje skymt af örlig.
Men Anne Sofi hade fäst sig vid mildare tilldragelser.
– Minns icke mormor ödemarkernas vår? utropade
hon. Kungen och drottningen voro ju med på Elias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
