- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
146

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borgarekungen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Pehrsons bröllop med Marie Larsson, och sedan sågo vi
dem en afton i Juni på Loilaks gård, när den gamle
Thomas återkom från sin vandring till Ryssland.

– Nu minns jag det, svarade mormor. Det är för
väl, att där engång blef ett ordentligt bröllop; minsann
var det ej första gången allt slöts som det skulle. Skada
att ett så rart tillfälle blef så knapphändigt omtaladt.
Jag hade väntat en omständlig beskrifning på bröllopet:
huru där gick till, huru bruden var klädd, hvad folk
hade på sig och hvad man hade till mats. Det är då
något som man begriper och som man kan ta på med
händerna. Men om den eller den höga herrn, presidenten
eller kungen haft det eller det fuffens för sig
till att bedraga bederligt folk, så angår det oss fasligt
litet, efter hvad jag kan tycka, i synnerhet när det
kommer fram i halfkvädna visor. Jag får tillstå att jag
aldrig kunnat med Torsten Bertelsköld; knipslug var
han redan som pojke, och värre blef han. Men sedan
han blifvit president, är han då rent af odräglig. Fy en
sådan samvetslös karl!

– När allt väges med sitt mått, var han kanhända
hvarken bättre eller sämre än hela den tidens statskonst,
genmälde fältskärn saktmodigt. Hvarför gapade världen
på Carl XII? Visst icke blott för hans hjältebragder,
utan lika mycket för hans ärlighet, som rusade blindt
med hufvudet mot väggen. Ty stater emellan gällde
annars alltid den grundsats, att den listigaste bedragaren
var den störste mästaren; och det fanns intet svek, som
ej då fick namn af politisk vishet, när det gällde att
roffa en granne. Jag medger, det kan vara tu tal, om
icke vår tids diplomati i tysthet är utaf samma tanke – ja,
så ser det verkligen ut; i tvåhundra år har man
ägt en folkrätt på papperet, och likväl lefva staterna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 13 17:02:31 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/d/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free