Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Riksdagsvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åter satts uti fullt försvarsskick. Ofvanför porten var
riksvapnet utskuret i trä och i dess hjärtsköld stadens
vapen, den kungliga vasen; men nedanför detsamma
prunkade Frölichska ättens grefliga vapen. Allt detta
gaf tydligt tillkänna, att herskaren uti denna moderniserade
riddarborg var för det första krigare, för det
andra aristokrat.
Den gamle karolinen grefve Frölichs personlighet
jäfvade icke heller denna gissning, slär han satt i sitt
arbetsrum, högförnäm och dock med en soldats hela
enkelhet. Han var vid den tiden femtioåtta år, men
såg ut att vara tio år äldre. Icke åldern, icke heller
fältlifvets långa mödör, utan tvenne svåra blessyrer,
dem han för trettiosju år tillbaka erhöll vid
öfvergången af Düna, hade något höjt hans resliga gestalt
och kommit hans hjässa att hvitna. Han rörde sig
med svårighet, emedan hans ena ben hade styfnat;
men den befallande hållningen och örnblicken under
hans buskiga ögonbryn läto höga och låga förstå, att
det åldriga lejonet ännu hade både klor och tänder
för hvemhelst som vågade träda honom ett steg för
nära.
Klockan var åtta på morgonen, och den gamle herrn
hade just nu ett besök, där det vankades hårdt mot
hårdt. Framför honom, där han satt i den högkarmade
länstolen af valnöt, stod en gubbe, icke mindre reslig
än han och knappast mindre hög i sin hållning. Det
var heller ingen ringa man i Vasa, det var stadens
rikaste köpman, vår gamle bekante Lars Larsson, då för
tiden omkring sjuttio år, ehuru han, i motsats mot
grefven, icke såg ut att vara mer än sextio. Hans hår
hade knappt hunnit gråna ännu; hans senfulla arm tycktes
i stånd att kasta en jätte till marken, och i hans fasta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
