Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Majridten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gammal skolkämpes nöje åt pojkarnes hjältebragder, i
det han blott lät en af skolbetjeningen förmana dem att
icke bruka tillhugg – såg man tvenne ryttare nalkas
från södra sidan på vägen från Kristinestad och svänga
förbi vallens krökning, där de höllo stilla för att
betrakta bardaleken. Den ena ryttarn, som red framför
den andra, var en smärt och vacker yngling i den
välbekanta karolinska uniformen, till hälften betäckt af en
lätt reskappa. Han red en ung appelgrå häst, som tycktes
dansa under hans tygel och med möda följdes af den
uttröttade röda vallack, hvilken fått på sin lott den
andra ryttaren. Denne var en äldre, kortväxt och
axelbred karl, hälften soldat, hälften dräng, eller
kanhända båda delarna, ifall man fick döma af ränseln
bakpå den grå bondjackan och af den militäriska ordning,
med hvilken ett par bylten och dito stöflar voro
fastsnörda vid sadelknappen.
När båda kommit till slottsporten, höll den äldre
ryttaren stilla, likasom för att invänta sin herre, som
ridit porten förbi; men den unge officern märkte det
icke och fortsatte ridten. I detsamma fick han visa
att han icke var en dufunge i sadeln. Turkarne hade
just då blifvit i grund slagne och rusade i full flykt
förbi vallen, förföljde med stoj och rop af de segrande
kristne. Den appelgrå hästen skyggade och gick durch;
det bar af som en stormvind öfver stockar och stenar.
Kristne och turkar fingo akta sina öron, men ryttaren
satt som gjuten på hästryggen och lyckades efter en
tämligen lång halfcirkel, mera äfventyrlig för andra
än för honom själf, vända med saktad fart tillbaka till
vallarna.
– Så så – utropade han, klappande det ystra
och stolta djuret på halsen – skäms inte Bogatir att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
