- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
162

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Majridten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

visa sina oseder i Vasa? Stilla, säger jag! Menar han
att han här har steppen framför sig?

Vid dessa ord stannade hästen, men fortfor att
klippa med öronen och lystra på hvarje misstänkt ljud.
Häst och ryttare hade emellertid kommit pä västra sidan
af vallarna och icke långt ifrån Sundet, då med ens en
ny anblick kom ryttaren att glömma det så nyss
öfverståndna snedsprånget.

På denna sida lekte den fredligare ungdomen:
barn, unga flickor och en del af de äldre gossarne,
som icke brydde sig om något så alldagligt, som
bataljen på norra sidan. Åsynen af den främmande
ryttaren på hans vilda häst var däremot något ovanligt
numera i Vasa och förfelade icke att framkalla en
stor nyfikenhet. Språng och lekar stannade af, och
den ena frågade den andra hvem den granne herrn
kunde vara.

Blott två af de lekande hade antingen icke märkt
den främmande, eller i sin ifver icke låtit hans ankomst
afbryta leken. Det var en ung, späd och brunögd
flicka, klädd i en kort hvit klädning och nästan ännu
ett barn, som förföljdes i »hök och dufva» af en
långbent rektorist och gäckade alla hans sjumilssteg för
att upphinna henne. Hon sprang som en råbock i
hundrade bukter, och just då hon var nära att fångas,
slank hon beständigt åter undan åt sidan. Men när
jagten fortfarit en stund, blef hon drifven allt närmare
Sundet, och där kunde förutses att hon måste gifva
sig fången. Det tycktes förtreta henne, och hon
stannade en sekund nära strandmagasinerna, likasom hade
hon ämnat söka en tillflykt där. Troligen fann hon
likväl denna utväg betänklig, hajade åter åt sidan och
kom så till en gammal al, som stod tätt invid stranden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free