Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Majridten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och till hälften lutade fram öfver vattnet. Här var
hon fast, ty reträtten var stängd. Men i det
ögonblick förföljaren nalkades, fattade hon i en gren af
trädet och klängde upp som en kattunge. Den långe
rektoristen, säker om sitt byte, var icke sen att följa
exemplet. Och så sutto de båda som fåglar i trädet. Men
då hördes ett brak, ty samma gren, som burit den flyende
dufvan, brast af för den tyngre höken, och rektoristen
damp plums, så lång han var, i vattnet där nedanför.
Den främmande ryttaren hade, road af flykten och
jagten, småningom ridit allt närmare och blef således
vittne till den öfverdådiga lekens vådliga slut. Han
besinnade sig icke länge, var med ett hopp ur sadeln
och ilade till stranden för att rädda den drunknande.
Lyckligtvis var det icke så farligt som det såg ut.
Sundet, som ännu hundra år därförinnan burit stora
skepp, var redan 1738 betydligt uppgrundadt af
Österbottens stora naturfenomen, landhöjningen, och den
förhoppningsfulle telningen af Vasa trivialskola föll därför
helt mjukt och oskyldigt i fyra eller fem kvarters vatten
med en liten bottensats af grå äfja därunder. Innan
främlingen ännu hann räcka honom den brustna grenen
till stöd, hade han redan, drypande af vatten och gyttja,
kafvat sig upp på stranden.
Ett så afgörande nederlag kunde icke smältas utan
revanche. Den vingskjutne och högst förbittrade höken
fick åter sikte på dufvan, som i första häpnaden hoppat
ned ifrån trädet för att skynda till hjälp, men som nu,
när hon såg sin förföljare utom all fara och i ett så
bedröfveligt skick, tog sig det orådet för att skratta så
friskt och godt, som endast en dufva kan skratta.
– Vänta – skrek rektoristen, ursinnig af harm –
jag skall lära dig att skratta! – och därmed tog han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
