Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Grefven och borgareflickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan spår af vårsolens inverkan, händerna alltför fina
för en småstadsflicka af borgerlig härkomst. En liten
juvelring på vänstra handen och små spetsmanschetter
af detta subtila Raumoarbete, som numera kommit alltmera
ur bruk, sedan det ej förmått uthärda täflan i
pris med det belgiska maskinarbetet, jäfvade icke
främlingens första förmodan, att den unga flickan var en rik
mans bortskämda älsklingsbarn.
Kanske minns någon ännu den forna lilla Veronica,
hvilken, samma kväll när Marie Larsson blef så hårdt
emottagen af sin stränge farbroder, skickade henne till
tröst en bit af sin söndagskaka. Veronica Larsson hade
vuxit och blommat i kärlek; hon var icke mera ung,
hon hade sett sina tjugunio somrar, men hon spred
ännu en doft af kärlek omkring sig. Hon hade afvisat
många friare, för att sköta sin faders hus och egna
hela sitt hjärta åt yngsta systern Ester, som så väl
behöfde hennes vård, sedan deras mor dött, sedan deras
far alltmera sällan hade en stund öfrig för sina barns
uppfostran och sedan han alltmera gjorde hvad han
kunde för att bortskämma den lilla favoriten, som himlen
skänkt honom till hans ålders glädje. Veronica ensam
vågade sätta sig emot Esters nycker; hon ensam vågade
vägra henne något; och när den trotsiga flickan ändock
fick sin vilja fram, såsom nu uti majlekarna, var det
alltid Veronica som vakade öfver henne och godtgjorde
alla fel, dem hon ej kunde förhindra. Den halsbrytande
ridten hade hon ej kunnat förekomma, och det blef,
nu som alltid, hennes lott att med en moders omsorg
pyssla om sitt lilla oförståndiga barn.
– Var inte rädd nu, Ester, faran är öfver, och
du är hos mig! – hviskade hon ömt till den bleka
systern, som i hennes famn begynte återhämta sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
