- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
191

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. En utflykt år 1738

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en lyckligare framtid. Det var sällsamma tider, som
aldrig komma tillbaka. Hvad hade icke då kunnat göras
för att göra allting nytt och för att fostra ett nytt släkte,
fritt frän de gamla lyten, i Herrens fruktan och
sanningens ljus, till kunskap och dygd!

Det var redan afton, när de resande, efter
landshöfdingens anvisning, uppnådde Lillkyro prästgård på
backen vid älfstranden. Den ärevördige pastor Gumse,
en gammal frusen man i fårskinnspäls, storstöflar och
läderkalott, satt i egen person uti den utbyggda
förstugukvisten och tycktes stadd i det lofliga göromålet att läxa
upp en enfaldig mjölnare, som med mössan i handen
och högeligen bekymrad tog sig gång efter gång i den
mjöliga luggen.

– Jag säger dig, Anders – förmanade prosten i
en faderligt välmenande ton, som stod i en besynnerlig
kontrast till talets innehåll – ja, jag säger dig, gamla
grindstolpe, att en eländigare gårdshund än du finns
icke mellan Lillkyro bro och Vörå socknerå! Att låta
de filistéer stjäla bort hästen midtför din näsa, du
förtorkade fnöskbit, och icke spraka engång, så att länsman
fått nys därom, innan de hunnit till skogen, du gamla
grötkvarn! Menar du de sätta sig ned och vänta på
efterlysningen nästa söndag i kyrkan, du åsneboga? Litet
känner du Lauri, om du tror han hämtar kräket tillbaka!

Mjölnaren förnyade vid dessa ord sin manöver i
luggen och genmälde förbluffad att hästen försvunnit
från beteshagen, men hvem som tagit den, kunde han
icke svära på. Han visste blott att hans son Jaakko,
som plockat tranbär i skogen, hade i dag på morgonen
sett Lauri komma med fiolen på nacken från ett bröllop
i byn, och därför tänkte han...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:02 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/d/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free