- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
197

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Fällan på Lillkyro prästgård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fick således veta, att vidpass en mil från prästgården
var ett torp i skogen, där Lauri stundom brukade
uppehålla sig. Och fanns han ej där, kunde man kanske
för pengar och goda ord få veta hvar man vidare borde
söka honom. Med detta klena besked fortsattes ridten
uti den ljusa våraftonen.

Klockan var mellan tio och elfva på kvällen, när
ryttarne under Jaakkos ledning lämnade stora landsvägen
och veko af på en mindre byväg åt vänster. Äfven
denna väg smalnade efter hand, sedan man passerat
några gårdar, där hundarnas skall framlockade ett och
annat nyfiket ansikte i de små fönstren, af hvilka en del
voro endast gluggar, som stängdes eller öppnades med
luckor. Bertelsköld anmärkte att förstugudörrarna i dessa
gårdar voro stängda; en försiktighet som annars sällan
brukades i detta fredliga och folktoma land.

Slutligen blef vägen smal som en gångstig, kärrspåren
upphörde i den leriga marken, och ryttarne kunde
icke mera, utan olägenhet för stenar, stubbar och
enrisbuskar, rida i bredd. De hade redan lämnat den sista
gården långt bakom sig; hundskallet upphörde; boskapens
klockor pinglade icke mer på afstånd i skogsbackarna;
man kände icke mer den egendomliga lukten af rök från
de spånhögar, som upptändas på trädesåkrarna för att
skydda korna för mygg. Den vaksamma majsolen hade
gått till hvila bakom björkar och granar; nattdimman
uppsteg ur kärren och utbredde sig som ett flor öfver
fuktiga och låglända ställen. Skogen blef tätare, luften
svalare; tystnaden afbröts endast af myggornas sus,
hästarnas jämna hofslag, rasslet af någon afbruten kvist,
eller stämman af en talltrast, som i denna enslighet sjöng
sin melodiska sång i trädens toppar.

-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free