Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Äfventyr i fredstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än att tjudra hästarna och begifva sig till fots åt det
håll, där det mörka föremålet framskymtade genom
nattdimman. Han hade icke gått många steg, innan han
togs ur sin villfarelse. Hvad man ansett för en
människoboning var intet annat än en stor varggård, uppförd af
hopfogade trädstammar och innantill försedd med ett
gitter. Stammarna voro likväl på flera ställen nedbrutna,
och hela inrättningens förfallna skick utvisade att den
troligen icke sedan flera år varit eftersedd och vårdad
för dess ursprungliga bestämmelse. Denna fälla var i
alla afseenden mindre inbjudande, än den gästfria fällan
på Lillkyro prästgård.
Bertelsköld stannade för att lyssna. Rundtomkring
honom var tyst som på hafsbottnen: icke en fågel, icke
en fläkt; endast på afstånd hördes ett sakta sus, likasom
af millioner myggors vingar. Stället var högländt, men
strax invid var ett kärr, och däröfver sväfvade ett
ogenomträngeligt töcken. Det tycktes alltmera breda sig ut; det
flöt som en lätt sjö af bomull öfver trädens rötter och
stammar; endast topparna syntes ännu i vårnattens
egendomliga glans. Småningom smög sig töcknet allt högre
i synkretsen, och det dröjde ej många minuter, innan
vår vandrande riddare befann sig så fullkomligt omgifven
af dimman, att han ej kunde urskilja ett föremål på tio
stegs afstånd.
Han ropade: intet eko. Han hvisslade: intet svar.
Han trodde sig höra ljudet af en afbruten kvist och
letade sig fram ditåt: han hade bedragit sig; det var
kanhända en tjäder, som flaxat mot någon förtorkad gren.
Han kunde ej mera tvifla: den förrädiske vägvisaren hade
med afsikt fört honom vilse i ödemarken, och han trodde
sig ana orsaken. Man hade tagit honom för en resande
landsfiskal, och ju mer han erinrade sig den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
