- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
203

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Äfventyr i fredstid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Hör på, karl, ni gjorde bättre att ärligt säga mig
hvar jag bör söka mitt folk, ty jag tycker icke om gyckel.

– Och herrn gjorde bättre uti att vid detta laget
sofva i sin säng, än att fånga orrar i småskogen.

– Jag begär icke råd – genmälde Bertelsköld
något högdraget – utan jag önskar att ni visar mig
vägen ur denna infama skog. Ni kan förtjena en god
dagspenning.

– Möjligt nog, herre, men det aktar jag intet om,
svarade mannen likgiltigt. Vägleda er kan jag icke; jag
har mitt beting och måste ha mina furor till landsvägen
innan kvällen. Men ett godt råd kan jag gifva er, och
är ni icke för högfärdig att tro en masthuggares ord, så
lyss på det där ljudet därborta. Hör ni ej någonting?

– Jag tycker mig höra ett sus, ej starkare än en
bröms, när han surrar mot fönsterrutan.

– Det är en stor bröms, det där, herre, och vore
ni honom någon mil närmare, skulle ni kanske bättre
förstå hans morgonpsalm. Har ni aldrig hört
Bottenhafvets hundar gläfsa mot klipporna?

– Tror ni att det är hafvets sus?

– Jo, det kan ni lita på. Hjälp er nu själf. Skulle
ni inte se solen för dimman, så lyss på hundskallet: där
har ni väster, och sen kan ni styra efter egen kompass.
Om två timmar börjar sydvästen blåsa; ni mister då
dimman, men också kompassen; fram på morgonen
kryper solen i skinnfällen, och vi torde få höra Thoren
gå. Farväl, herre; vill ni er fars son väl, så spara ej
skosulorna. Jag önskar er lyckosam vandring.

– Vill ni icke förtjena tio plåtar?

– Min mast kostar femtio. Gud vare hos er.

Och med dessa ord hade äfven mannen försvunnit
åt samma håll som nyss förut flickan. Bertelsköld kände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free