Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Äfventyr i fredstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycken lust att sätta efter den oförskämde och tvinga
honom att förtjena den erbjudna lönen, men han hade
alltför nyss sett prof på framgången af sådana
efterspaningar. Hans belägenhet föreföll honom mera löjlig
än farlig, och vid åtanken på alla de vida vådligare
nätter han tillbragt vid förposternas bivuak i de ungerska
skogarna, beslöt han tålmodigt sätta sig ned och vänta
en stund, tills dimman skingrats.
Ödet tycktes likväl hafva bestämt, att Carl Victor
Bertelsköld, löjtnant vid kongl. majestäts fortifikationskår,
denna natt icke skulle njuta ens en kvart timmes
hvila, ty det dröjde icke länge, innan på något afstånd
en gäll, genomträngande hvissling ljöd genom vildmarkerna.
Denna gång var det Istvan, och om någon ännu
kunnat tvifla därpå, förrådde Bogatirs lifliga gnäggande,
att han lystrat till den välkända signalen. Bertelsköld
svarade med ungrarnes vanliga stridsrop, och det dröjde
ej länge, innan hans trogne tjenare framträdde från en
helt annan sida än den, hvartåt han utgått.
Istvan afgaf nu sin rapport. Han hade jagat sin
rymmare nära en timme; men den sluge pojken hade så väl
förstått begagna sin kännedom af lokalen, att beständigt
något hinder afbrutit jagten: än ett kärr, än ett snår, än
en af dessa kullerstenar, stora som hus, hvilka öfversålla
hela österbottniska kusten. Bakom ett sådant stort stenkummel
hade Jaakko försvunnit, och när Istvan ännu envist
fortfor att leta honom, hade han »sett folk inne i berget».
Han sade detta med så allvarsam min, att han framlockade
ett löje på sin klentrogne herres läppar.
– Då gick du väl in till dem och bad dem visa dig vägen? frågade Bertelsköld.
– Jag gå in uti berget! upprepade lstvan med oförställd
förundran. – Jag går hvart ers nåde befaller, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
