Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Dundrottningens strumpeband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tagit någon skada af fallet. Lyckligtvis hade han tumlat
ganska mjukt i en lerpöl vid vägkanten och uppstod
därifrån, visst icke i den snyggaste skepnad, men likväl
så helbrägda, som någonsin en lergök uppstått med
tvenne friska armar och ben efter en så halsbrytande
kullerbytta.
Den stackars Jaakkos vedermödor voro dock icke
härmed så alldeles öfverståndna. Medan Istvan föraktligt
knuffade honom åt sidan och gick att klappa hästen
med de små förtroligheter, dem man vid sådana tillfällen
egnar en länge saknad och återfunnen vän, begynte
hans herre anställa den examen omständigheterna
påkallade. Den lille skälmen var icke så lätt att taga
reda på. Så snart han något återhämtat andan och såg
sig i klämman, satte han till att tjuta med en virtuositet,
som en vargunge kunnat afundas honom. Omöjligt att
få fram ett begripeligt ord.
– Istvan – sade Bertelsköld med låtsadt allvar
– gå och fläta ett stadigt ris utaf björken där!
Tjutandet blef nu fördubbladt, men när det icke
halp, fann skälmen för godt att falla till bönboken.
Herrarne skulle förlåta honom, det var icke han som
tagit hästarna, det var Lauri som löst dem från träden
och tvungit honom att hjälpa sig. Flickan hade varit
rädd att sitta på gråskymmeln och fick därför rida den
andra hästen, medan Lauri ledde honom vid tygeln; då
hade Lauri medtagit skymmeln, för att icke bli
upphunnen af herrarne, och så hade Jaakko tyckt det vara
roligt att rida en smula och så – uhu (här begynte
snyftandet ånyo vid tanken på det nöje Jaakko så snöpligt
gått miste om) – så hade de kommit ut på landsvägen,
då skymmeln med ens fått ett trollskott och tagit sig
för att barka af ut i dimman – och sedan – uhu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
