Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Jättekumlet i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vildt oeh förvirradt; de grå granitblocken tycktes
slumpvis och fantastiskt uppstaplade öfver hvarandra. Och
det som på afstånd liknade ett hästhufvud var ingenting
annat än en oformlig stenmassa, nästan hängande på
sluttningen, så att den tycktes hvarje ögonblick färdig
att nedstörta.
Under denna sten var ett hål, tillräckligt stort att
rymma en karl, och öppningen, som nu låg bar, tycktes
ha varit betäckt af en bredvid liggande flat stenhäll.
Kumlet hade här bildat en naturlig grotta
[1], hvilken i
tider af nöd och fara måste ha erbjudit nejdens invånare
en förträfflig tillflyktsort, som i nödfall kunde försvaras
mot en öfverlägsen styrka.
Men icke för ro skull torde mänskliga varelser ha
sökt en fristad i denna öppna graf, som gapade tyst och
mörk under kumlets tusenåriga klippor. Det förekom
Bertelsköld som funnes här något, hvilket hade orsak
att sky för dagens ljus. I samma stund han böjde sig
ned, slog en lätt röklukt emot honom; han trodde sig
upptäcka ett svagt eldsken i djupet, och strax därpå blef
han varse öfversta kanten af en stege, som därinne stod
upprest mot mynningen och tydligen visade att hålan
icke beboddes af andar, hvilka föga behöft sådana
hjälpmedel för upp- och nedstigandet.
Efter att hafva undersökt fängkrutet på ett par små
terzeroler, som han alltsedan ungerska fälttåget bar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
