Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Vid Vasa hamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åttingar eller halffjärdingar med beck, hvilka stundom
brukades till stufningsgods, anlände till bryggan och
skulle noteras. Men när bokhållaren sof, gjordes icke
vidare omständigheter, utan godset fördes ombord och
mottogs utan notering, jämte allt det öfriga.
Emellertid steg solen allt högre och sken bokhållar
Grenman rätt i ansiktet, så att han vaknade i rättan tid
för att mottaga sin principal, som anlände till hamnen,
åtföljd af sin familj, klockan mellan nio och tio på
förmiddagen. Pass och dokumenter voro ändtligen i ordning,
matroserne frie från arresten, vinden gynnsam, och man
ville strax lätta ankar. Släkten följde med ombord, för
att säga det sista afskedet, och emedan några af
borgerskapet visat sin riksdagsman den uppmärksamheten att
följa honom till hamnen, för att önska lycklig resa,
bestods för tillfället en extra förplägning af franskt
vin åt de förnämligare gästerne och brännvin åt manskapet.
Svärsonen rådman Blom höll tal för sin svärfar: han
liknade honom vid landsens prydnad och ett fullmoget
ax (hvarvid garfvar Widlund hviskade sin granne i örat,
att Blommen bara väntade på att få tröska) och förmodade
att han med kunglig majestäts nåd och riksens
herrars gunst skulle icke allenast bevaka borgerskapets
privilegier, utan ock ställa så till, att Vasa stad finge
stapelrätt, och finge det ensam i Österbotten ...
Men här afbröt Larsson otåligt sin nitiske svärson
med den förklaring att han hölle kunglig majestät i all
skyldig ära, men hvad riksens herrar anbelangade, vore
han en fri man i ett fritt rike och kände inga andra
herrar än kungen och lagen. Och eftersom vinden begynte
friska i, ville han nu tacka sina vänner för den
heder de bevisat honom och säga dem ett godt farväl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
