Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Esters upptäckter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fiskal Spolin kunde icke underlåta att skänka ifrågavarande
person en sidoblick från relingen, och resultatet
var det märkvärdiga, att han genast med foten på trappan
förklarade hela sin stora upptäckt vara ett missförstånd.
Det vore påtagligt, menade han, att patron Larsson hade
ingen vetskap om det olofliga företaget, och han ville
för ingen del vara den som hindrade en så aktningsvärd
person att intaga sin behöriga plats vid riksens ständers
sammankomst. Han, Spolin, ville framdeles skaffa denna
obehagliga sak all möjlig utredning och hade visst
ingenting emot att ju briggen finge genast gå till segels,
hvarför han också icke ville med sin närvaro falla
vidare till besvär, utan önskade samteliga herrskapet en
lycklig resa.
Med dessa ord makade han sig ned i sin båt, ej
utan att flera gånger se sig tillbaka, likasom hade han
fruktat få en tjärpyts öfver sitt hufvud, och aflägsnade
sig snart med hastiga årtag från briggens sida.
Kanske var det en lycklig omständighet för den
välbetrodde tjenstemannen, att det åter börjande resebestyret
icke gaf någon tid att efterfråga orsakerna till
denna besynnerliga omsadling i hans tjenstenit. Allt kom
i full verksamhet, gästerne troppade af från däcket ned
uti båtarna, och briggen gjordes segelklar. Endast Larsson
själt hade ännu tid öfrig att trycka sin dotter i famn
och hviska till henne något som innebar ungefär att han
ville hämta henne granna dockor och sockergryn från
Stockholm till belöning för hennes klokhet.
Troligen kände sig Ester stucken af dessa löften,
som hon tyckte sig längesedan ha vuxit ifrån, ty hon
rodnade starkt och vände sig bort. Fadern betraktade
henne: det förekom honom som hade hon vuxit ett
hutvud högre sedan i går. Hans underläpp sköt framom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
