- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
231

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Esters upptäckter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den öfre, såsom han brukade när något viktigt beslut
var å bane, och efter något betänkande frågade han
tvärt, om Ester hade lust att följa honom till Stockholm.

Den lilla öfverdådiga flickan hajade till, betraktade
honom med ett par stora ögon och förklarade strax att
det var just hvad hon ifrigast önskat, men icke vågat
begära.

– Och får jag se kungen? Och slottet! Och de
vackra officerarne med deras plymer i hatten! Och får
jag se på, när det blir krig!

Den stränge faderns ansikte rynkades, men molnet
gick hastigt öfver.

– Jag lofvar att du skall få se kungen, svarade
han, men därmed måste du vara nöjd. En förståndig
flicka frågar ej efter lysande dårskaper. Kom ihåg, din
lilla toka, att du reser ej blott för att roa dig, utan för
att lära något nyttigt, som du ej kan lära här hemma.
Jag skall sätta dig i den bästa skola där finns, du skall
få lära dig mer än mången fröken, och du skall göra
din gamle far heder.

– Jag får se kungen! Jag får se kungen! utropade
Ester, som vid denna märkvärdiga nyhet glömde det i
hennes tanke mycket obetydliga tillägget om skolan.

Och i sin förtjusning kompletterade hon strax sin mening:

– Jag får se Carl den tolfte! Jag får se krig!

– Det hoppas jag med Guds och ständernas makt
att du ej skall få se, yttrade fadern leende. Men det är
tid att du gör dig i ordning, barn. Veronica, se till
att flickan blir strax i ordning; vi ha redan haft för
mycket af onödiga uppehåll.

– Men, min far – invände systern, som nu först
till sin stora häpnad hörde talas om denna oförmodade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free