Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Slut på äfventyret i Lillkyro skog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behöfde mansåldrar för att åter lugnas och redas, likasom
dyningarna efter en storm, ännu länge sedan den upphört,
fortfara att brytas i skum mot stränderna.
Troligen hade hans hotelse icke förfelat ett visst
intryck, ty därpå följde en ny öfverläggning mellan det
angripande partiet. Men resultatet var icke mycket
lugnande, ty pärtblosset kastades till marken och
efterlämnade en skymning, under hvilken knäppningen af
hanarna, som uppdrogos på de båda i beslag tagna
pistolerna, ganska tydligt utvisade att striden snart skulle
taga en vådligare vändning. Ingen tid var att förlora.
Bertelsköld grep sin järnstör med båda händerna, fast
besluten att kasta sig öfver banditerne och hellre ensam
våga en strid mot dem alla, än att utan motstånd låta
sig nedskjutas med sina egna vapen.
Men innan han ännu hann tillgripa detta förtviflade
steg, hvars utgång var mer än oviss emot så härdade
och i alla slags fejder väl förfarne slagskämpar, hördes
uppe vid dagöppningen det fina ljudet af en liten
hvisselpipa, eller s. k. järp-pipa, som jägare ofta bära med
sig i skogen. Karlarne tycktes öfverraskade. Men efter
någon tvekan besvarade de signalen på samma sätt.
Strax därpå förmörkades dagöppningen, och en man i
grå jacka klättrade ned utför ett tåg, som hängde från
ingången till bottnen af grottan.
– Hvad ha ni gjort af den främmande junkern?
frågade den nykomne med sträng och befallande röst, i
det han, som kom från det klara dagsljuset, icke strax
kunde urskilja föremålen därnere.
– Hollah, kamrat, är ni en bra karl, så hjälp mig
att tukta dessa skurkar, som stulit mina vapen! utropade
Bertelsköld, i det han stötte järnstören mot klippan, så
att det gnistrade i stenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
