- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
244

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Istvans äfventyr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Istvan begagnade sin ofördelaktiga ställning så klokt
han förmådde, ställde sig med ryggen mot hästens sida
och spände hanen på sin pistol. Olyckligtvis tvang honom
denna manöver att släppa taget i pojkens nacke, och icke
förr var det gjordt, innan den illfundige bytingen kröp
under hästens ben och befann sig i frihet. Angriparne
kommo allt närmare, och nu uppstod följande korta samtal:

– Kamrat, vill du ha dig en sup i morgonkylan?

– Stor tack, kamrat. Vill du ha bly till betalning?

– Hör på, hvad kostar din häst?

– Skallen på en tjuf, om du nödvändigt vill veta det.

– Ett vackert kräk. Hur gammal kan han vara?

– Litet äldre, tror jag, än det rep, i hvilket du kommer att hänga.

– Låt mig ändå få se hans tänder.

– Akta dig – han bits!

Men längre hann icke den manhaftige tjenaren fortsätta
käbblet, innan han kände någonting hänga sig fast
vid hans ben ocb draga honom omkull. Oberedd på
denna fiende, hvilken var ingen annan än samma lilla
galgfågel, som tillställt så mycken förtret i denna natt,
sökte Istvan att lösgöra sig från det snärjande taget, då
i detsamma karlarne voro öfver honom och en af dem
kastade ett hästtäcke öfver hans hufvud. I det desperata
brottande, som härefter uppstod, afbrann pistolen och
Istvan blef, oaktadt tappraste motstånd, öfvermannad och
bunden af dessa fribytare, hvilka påtagligen voro lika
erfarne som han själf uti detta slags äfventyr. Troligen
var det en af dem, som efter vunnen seger var nog försiktig
att lägga hällen tillbaka öfver ingången till hålan.

I sin maktlösa harm och ur stånd att se eller ropa
under hästtäcket, kände Istvan huru bofvarne lyftade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free