Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Lektioner på harpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att tacka för sina lif, förmådde han icke mera bortjaga
ur sina tankar denna sällsamma, intagande bild.
Nyfikenheten att lära känna en flicka, som den nyckfulla
slumpen nu för fjärde gången kastat uti hans väg, syntes
honom vara ett tillräckligt motiv att uppsöka hennes
spår; men honom omedvetet hade det svärmiska lynne,
som måhända var ett arf från farfadern Bernhard Bertelsköld,
färglagt Ester Larssons bild med det hemlighetsfulla
skimmer, hvilket så mäktigt anslår och tjusar ynglingahjärtat.
Hofvets nöjen, de förnäma damernas cirklade
behag och själfva fröken de Lynars älskvärda fransyska
koketteri, allt hade blifvit honom likgiltigt, och den tid,
som tjenst och konvenans icke oundvikligt upptogo,
använde han numera dels på Stockholms gator, dels vid
Saltsjöns isbetäckta stränder, i hopp att återfinna sitt
förlorade spår af den lilla trotsiga finska borgarflickan.
Det föll sig icke så alldeles lätt, ty han erfor snart,
att riksdagsmannen Larsson bebodde ensam ett anspråkslöst
rum två trappor upp vid Köpmangatan, och om
hans dotter visste ingen ett ord. Men den unge grefven
lät icke afskräcka sig. Stockholm var då icke så stort,
att människor just kunde spårlöst försvinna, och så
upptäcktes en dag, att Larsson vanligen efter slutadt arbete
brukade om kvällarna besöka ett hus vid Västerlånggatan,
där den rika fru Sager hade sin lärftskramhandel.
Löjtnant Bertelsköld fann nu med ens att hans
linnegarderob behöfde en ansenlig förstärkning.
Ingenstädes fann man heller så superfina holländska näsdukar,
så hvitt lärft från Norrland och Åbo, så ypperliga drällar,
både tyska, svenska och finska, som just hos fru Sager.
Och emedan en ung hygglig man, som aldrig prutar,
alltid betalar kontant och alltid har ett förbindligt ord
om den goda varan, det billiga priset, den prydliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
