- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
292

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. En vindskammare vid Västerlånggatan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Förlåt – svarade Ester ödmjukt, men mycket
bestämdt – det är min skog, den enda jag har, och
om inte skogen får dager, så vissnar han bort.

– Tillåt att trädet står kvar, inföll Bertelsköld. Det
är en gammal regel, att musiklektioner alltid gå bäst i
skymningen.

– Nå, om så är – genmälde fru Sager, i det hon
framtog sin stickstrumpa – så förstår ers nåd sådana
saker bättre än jag ... Hvar Calle kan dröja ... men
kanske du börjar, barn, med den psalmen, som far tycker
så mycket om – numero 354.

Ester tog några vackra grepp på den stora pedalharpan,
som stod uti rummet, och öppnade just sina
läppar att börja sången, då jungfru Lovisa något häpen
stack sitt hufvud in genom dörren.

– Kära mor skulle strax komma ned, utropade
hon. – I stället för den moderna frutiteln brukades
ännu hemma i husen det gamla ärliga »kära mor».

– Hvad står på? frågade matmodern, i det hon
lade bort stickstrumpan.

– Kära mor skulle bara strax komma ned, var svaret.

– Det är väl återigen soteld i köket, fastän man
betalar två plåtar om året till skorstensfejaren, puttrade
gumman. Så är det alltid, bara prack och besvär, och
tiderna bli allt värre och värre. Lovisa, blif här så
länge ... hans nåd ursäktar ...

Med dessa ord var hon redan i yttre rummet. Men
Lovisa var försvunnen. Grefven och hans elev befunno
sig plötsligt allena uti det halfmörka rummet, där
dessutom novemberskymningen snart begynte att inbryta.

En paus uppstod. Bertelsköld hade härtills behandlat
Ester såsom ett nyckfullt barn; det hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free