- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
327

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Följderna af en promenad till häst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ester Larsson var icke den som brukade tappa
kuraget; men inkommen så oförmodadt i ett sällskap af
främmande karlar, hvilka icke brydde sig om att dölja
sin munterhet, kände hon sig på engång förvånad, ond
och förlägen. Dörren stod öppen; hon vände sig om för att gå.

Men nu ställde sig en af herrarne i hennes väg.
Det vore omöjligt, förklarade han, att en så förtjusande
fé, som räddat deras vän ifrån undergång, kunde lämna
dem utan att tillåta sällskapet hembära henne sin
hyllning uti ett glas äkta Rüdesheimer.

– Å, drick du, och krusa inte; herrarne veta ju
alla att du är min lilla fästmö, inföll herr Sager vårdslöst,
där han, utan minsta tecken till någon vådelig åkomma,
just höll på att slå sig ned vid det rågade bordet.

– Hans fästmö! Vi gratulera! Vi gratulera! utropade
gästerne, i det de med fyllda glas trängde sig
kring den förskräckta flickan, som icke såg någon
möjlighet att undkomma.

Det var icke första gången de hörde Calle Sager
skryta af sin nära förbindelse med den österbottniske
borgarekungen och alla hans rikedomar, yngsta dottern
inberäknad. Mot en sådan liten simpel borgareflicka
kunde man tillåta sig allt.

– Hennes skål, min söta vän! ropade en af de
närgångnaste, den redan något mosige Gyllenfelt.

– Å, drick – det är inte tjära det här! skrattade
närmaste man, den unge sprättande von Hartzdorf, som
bar den elegantaste stångpisken i hela sällskapet.

– Jag hoppas vi bli marskalkar på bröllopet, tillade
försmädligt den korpulente baron Krauser, Stockholms
störste ostkännare, i det han prydligt instack servietten
mellan västen och det omsorgsfullt stärkta kråset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free