- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
334

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Följderna af en promenad till häst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bertelsköld insåg sin fara. För hvarje minut blef
han hetare, hans motståndare däremot allt kallare, allt
försmädligare. Däri låg vådan. Han beherskade sin
vrede och öfvergick från anfall till försvar.

– Å – man är rädd om sitt grefliga hull, gäckade
Krauser, och i detsamma blottade han sig med flit, för
att förleda grefven till utfall.

När denna plan slog fel, miste Krauser i sin tur tålamodet.

Finissons! ropade han.

Bertelsköld höll sig på defensiven. Krauser ansåg
detta härröra af blodförlust och trodde sig nu kunna
våga en afgörande stöt. Han drog sig ett steg tillbaka,
likasom ville han ställa sig en garde, men i samma
ögonblick gjorde han ett våldsamt utfall, hvilket ej
lyckades bättre, än att han störtade på sin motståndares
utsträckta värja, som gick honom tvärsigenom veka lifvet
och fällde honom till golfvet.

La pièce est finie, allons souper! utropade han
med de bekanta hemska orden vid Carl XII:s död, i det
en ström af blod forsade ut genom näsa och mun.
Gurmanden hade slutat sin bragdrika bana.

– Fort till häst! hviskade Lejonram.

Bertelsköld insåg att hvarje dröjsmål var vådligt.
Han ryckte Ester med sig och skyndade ut. Ej ens
Sager hindrade dem, och snart galopperade båda öfver
bron till Liljeholmen.

Då höll grefven stilla.

– Nej, sade han, jag måste återföra dig till din far.

– Hellre till döden! utropade Ester förfärad.
Maskradhistorien är känd i hela Stockholm. Min far är
fruktansvärd, och det lyckligaste jag kunde vänta vore
att ännu i afton förenas med en man, hvilken jag afskyr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free