- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
349

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28. Grefve Horns fall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Då öppnades dörren, helt sakta som bruket var uti
detta hus, och kammartjenaren anmälde presidenten
grefve Torsten Bertelsköld. Den gamle statsmannens
panna mulnade ända till åskmoln; likväl sade han:

– Grefven är välkommen.

Och in trädde med varsamma steg, likasom i ett
sjukrum, hans forne lärjunge, som vuxit mästaren öfver
hufvudet och som nu – det visste grefve Horn rätt
väl – var själen i den liga, hvilken länge arbetat på
hans fall. De båda herrarne kände hvarandra, men
huru mycket än tiden förändrat, fanns likväl något kvar
af det forna förhållandet, af mästarens öfverlägsenhet
på ena och lärjungens undfallenhet på andra sidan. Det
fanns ganska säkert icke mer än en dödlig, för hvilken
grefve Bertelsköld hyste en vördnad, eller rättare en
fruktan, som hvarken hån eller slughet någonsin
förmådde fullkomligt öfvervinna, och denne ende var hans
herre och mästare grefve Arvid Horn.

Och dock hade han nu – kanske i den tron att
ingen annan kunde lyckas däri – åtagit sig det svåra
uppdraget att förmå den gamle statsmannen till att godvilligt
nedstiga från sin höga plats som rikets styresman
och lämna makten ifrån sig i Hattarnes händer.

Han började ytterst försiktigt med några deltagande
frågor om hans excellens’ hälsa, likasom hade detta
varit det enda och ganska naturliga ändamålet med
hans besök. Hela Sverige, försäkrade han, hade med
oro förnummit, att hans excellens’ långvariga mödor
för dess väl medfört en kroppslig trötthet, hvilken,
hoppades han, likväl icke skulle hindra hans excellens
att ännu i många år egna sin mogna erfarenhet åt
fäderneslandets tjenst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free