Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Gamla bekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Falkby. Hon hade, efter sin egen försäkran, blifvit ett
sekel yngre och anade icke, att hon snart skulle sluta
äfven det andra seklets ungdom till sitt klappande
modershjärta.
De båda vännerna sutto i skymningen vid arbetsbordet
i hvardagsrummet och språkade förtroligt om
nytt och gammalt. Grefvinnan Liewen var barnlös:
det var därför naturligt, att bådas kärlek hade omfattat
det föremål, som stod dem båda närmast, sonen,
brorsonen Carl Victor Bertelsköld. De talade båda om hans
älskvärda, milda karakter, som så omisskänneligt påminte
om farfadern Bernhard Bertelsköld, och om de utsikter
han hade att under tidens stormar kämpa sig till en
fast och ärofull ställning i samhället. Båda voro ense
om att denna ställning borde betryggas genom en fördelaktig
förbindelse med någon af rikets mäktiga ätter, ty
ingendera väntade något pålitligt stöd af den själfviske
farbrodern, presidenten Bertelsköld. Men båda voro för
finkänsliga och kände för väl hela vådan af kalla
beräkningar, för att uppgöra ett sådant parti utan ädlare
böjelse. Deras gemensamma hopp var därför, att den
älskade ynglingen måtte själf välja och finna en honom
värdig brud vid svenska hofvet, och grefvinnan Ebba
föreslog skämtande att båda skulle för första gången
aflägga sin ständigt burna sorgdräkt på den glada dag,
då Carl Victor i deras åsyn förenades med en honom
värdig, ädel, intagande och högättad maka.
Under dessa samtal hade skymningen, utan att de
märkte det, nästan öfvergått till mörker, då dörren sakta
öppnades och en man trädde osedd in uti rummet, där
han några ögonblick helt tyst blef vittne till vännernas
öfverenskommelse. Men då trädde han raskt fram, kastade
sig i grefvinnan Bertelskölds armar och utropade i glad ton:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
