Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 31. Stora minan springer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På denna punkt stodo sakerna, när berättelsens enskilda
trådar åter knytas ihop med den allmänna härfvan
af denna ryktbara statshvälfning.
Hela Stockholm var i jäsning; alla stånd höllo plena,
och partierna stridde med yttersta häftighet om makten.
Borgareståndet hade delat sig i tvenne hälfter. Plomgren
och hans anhängare gjorde allt för att rycka pluraliteten
öfver på Hattarnes sida. Men på motsatta sidan stod
Larsson, borgarekungen, järnfast och oböjlig som en
fura från sitt hemlands moar, och bakom honom en massa
af borgerskapet från småstäderna, hvilkas opposition
betydligt skärptes af det gemensamma hatet mot
Stockholmsborgarnes privilegier. Kardinalargumentet var beständigt
att man ville veta hvari riksråden felat. Hattarne svarade,
efter sin instruktion, att det kunde ej sägas, det
var en statshemlighet. Mössorna genmälde då envist, att
efter felet var osynligt, borde äfven straffet vara det.
Hattarne invände: det var nog att sekreta utskottet kände
förseelserna. Mössorna svarade att rättvisan vore förmer
än alla statshemligheter. Omöjligt att bringa dem ur
denna position.
Samma häftiga strid utkämpades inom den brinnande
härden för alla riksdagsintriger, sekreta utskottet, där
resolutionen skulle fattas. Adeln uttalade där med aderton
rösters pluralitet ordet skyldig. Prästerne kunde ej förmås
därtill. Borgarne voro delade här, som i deras plenum,
och dock berodde nu allt på dem, ty höllo de med
adeln, så voro där två stånd mot ett, emedan bönderne
icke hade några deputerade i sekreta utskottet, och detta
röstade ståndsvis. I denna afgörande stund, då segern
redan tycktes luta åt Mössornas sida och borgarekungen
stod där som en klippa, oåtkomlig för alla anfall, stacks
en biljett i hans hand, med begäran att han genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
