Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. En afton på Falkby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ester, mitt barn, säg till om tevatten; det är
ett Herrans väder ute, och vi behöfva något att värma oss med.
Ester gick. Då fann grefvinnan för godt att gå rakt
på saken och lät utan omsvep förstå, att en förståndig och
bärgad man som Bergflykt borde söka sig en bra hustru.
Detta var tydligt. Den ärlige unge mannen rodnade
något litet och menade att det kunde inte vara ur vägen,
ty medan han var ute i trädgården, gick hushållet på
slarf, och medan han såg efter bönorna, åto sparfvarna
upp hans ärter.
– Nå, hvad hindrar honom, min vän, att gifta sig när han behagar?
– Jo jo men, det är allt ett litet hinder, menade trädgårdsmästaren.
Detta hinder ville han icke rätt ro ut med, men
så mycket förstod man, att han funderade på saken och
hyste vissa farhågor för möjligheten af en korg.
– Men han kunde ju misstaga sig, invände grefvinnan.
Hvilken hederlig flicka skulle försmå en så bra karls hand?
– Det kunde allt hända, svarade Bergflykt med
en suck. – Den jag vill ha, säges vara mycket rik.
– Det tror jag knappt han behöfver befara, anmärkte
grefvinnan leende. Ville Bergflykt hellre att hon vore
en fattig flicka?
– Det ville jag visst, svarade blomstermannen med
ett komiskt uttryck af desperat resignation.
– Nåväl. Rent ut, min kära Bergflykt: vill han ha Ester Larsson till hustru?
Trädgårdsmästaren tummade sin själskinusmössa och svarade därpå manhaftigt ja.
Grefvinnan fortfor:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
