Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. En afton på Falkby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det tillkommer icke mig, utan Esters far, att
därtill samtycka eller refusera. Jag kan allenast säga
honom, min vän, att jag gillar hans val och önskar
därtill Guds välsignelse. Han vet redan orsaken hvarför
Ester kommit hit, och hvad man sagt om henne i
Stockholm; en ringa del sanning, det mesta förtal. Således,
min kära Bergflykt, må han aldrig förebrå henne det
eller säga sig, i det eller något annat, hafva blifvit förd
bakom ljuset. Han vet också huru Ester för hvar dag
blifvit undergifnare, förståndigare och mera aktsam på
sig själf; ja, jag kan säga honom att hon har blifvit mig
för hvar dag kärare, och jag vill tro att Gud skickat
henne denna pröfning för att ödmjuka och böja hennes
förut nog halsstarriga hjärta. Hvad säger han om att
genast i morgondag resa till Stockholm, för att
personligen begära hennes fars samtycke? Det är billigt att
en far lär känna den man, åt hvilken han skänker sitt
barn. Jag skall sörja för att han tillika genom andra
får veta att ni är en bra och hederlig karl.
– Jag tackar allra ödmjukast att hennes nåd är så
nådig och inlägger ett godt ord, annars torde väl den
rike mannen, som säges vara snarlik en kung, kunna
svara mig, att porsris och lavendel inte trifvas tillhopa
i samma kruka. Och resa, ja se därtill vore jag flink
och redobogen ännu i denna kväll ...
– Det är omöjligt. I ett sådant vargaväder ville
jag inte jaga min katt på dörren.
– Inte för vädret, ers nåd, om det kommer an på att
förtjena en sådan rar törnros, som jungfru Ester; men jag
får vara så uppriktig och säga, att jag vet sannerligen inte
hvad hon själf har att säga om en sådan bonde som mig.
Anmärkningen var riktig och grefvinnan dröjde att
svara, tilldess Ester kort därefter inkom med teet. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
