Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. En afton på Falkby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan fläck i världens ögon; skänk henne er förlåtelse,
och allt är åter godt, och edert ärevördiga hvita hufvud
skall icke läggas med sorg i grafven!
Ester var bruten. Hon kastade sig på knä för grefvinnan och hviskade:
– Ers nåd ... min välgörarinna ... gör med mig som
ni vill ... ni vet det bättre ... jag är färdig att lyda er!
Grefvinnan kysste henne på pannan och upplyftade henne med godhet.
– Gråt icke mera! sade hon. Jag begär en försakelse,
men jag fordrar ingen lydnad. Bevare mig Gud
att vilja binda dig med ett förhastadt löfte. Bestäm
själf den tid du behöfver för att med lugn kunna
öfverlägga det beslut du bör fatta.
– Nej, ers nåd, nej, ingen öfverläggning! Jag lyder genast!
utropade Ester med en skymt af sin forna häftighet.
Grefvinnan skakade missnöjd på hufvudet.
– Minns, varnade hon, att det löfte man engång
gifver bör vara oryggeligt! Jag tillstår, det vore mig
kärt, om ditt beslut ej dröjer länge, emedan händelser
kunna inträffa, som ... med ett ord, din far kan komma,
när vi minst förmoda det. Men jag ber dig, mitt barn,
betänk dig åtminstone till i morgon!
– Nej, nej – fortfor Ester i samma ton – hvem
säger mig att jag i morgon är densamma som i dag?
Därpå lutade hon sig till grefvinnans öra och hviskade:
– Jag fruktar mig själf!
Grefvinnan fixerade henne strängt, nästan med häpnad;
där uppstod en lång, pinsam paus. Den dittills
försagde friaren begynte mista tålamodet och framstammade
något om att han ingalunda ville tvinga den dygdeädla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
