Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 34. En gäst på Falkby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det var därför med lika mycken förvåning som vrede
hon hörde Ester Larsson tala i sin faders anda med en
stolthet som grefvinnan icke väntat af en ung person,
hvilken hos henne var ett mellanting mellan
kammarjungfru och fosterdotter.
Hon fann därför i bjällerklangen på gården en
önskad anledning att utskicka Bergflykt, för att se åt
hvem som kunde ha vågat sig hit i detta grufliga oväder.
Därpå vände hon sig till Ester, som ännu stod framför
henne högröd och oböjd med de djärfva orden på läpparna,
och tilltalade henne med en matmoders befallande ton.
– Hvad vill det säga? frågade hon. Har min möda
med dig varit så förgäfves, att du glömmer till hvem du talar?
Men Ester var nu engång åter uti sitt vilda lynne
och svarade, utan att sänka blicken:
– Det är icke jag som har glömt det. Det är ers
nåd som har glömt, att också masken kröker sig, när
han trampas under fötterna. Jag är evigt tacksam för
ert beskydd, men det ger ej ers nåd rätt att förolämpa
mig med ovärdiga misstankar. Ers nåd fruktar att jag
äger något anspråk på grefve Carl. Men jag säger ers nåd,
och det borde icke ännu vara glömdt, att förrän jag skulle
förnedra mig nog lågt att vilja tränga mig in i er höga
familj, förr ville jag ensam dö i en drifva vid landsvägen.
Medan hon ännu talade, inträdde, ledsagad af
trädgårdsmästaren, en högrest, hvithårig, pälsklädd gubbe,
alldeles betäckt af snö, som han icke ens brydde sig om att
afskaka, stannade några sekunder vid dörren och besvarade
Esters sista ord med en djup suck, i det han halfhögt yttrade:
– Jag tackar dig, Jakobs Gud, att jag hafver återfunnit
min sistfödda uti Egypti land och att hon ännu
är värdig att kallas mitt barn!
Ester hajade till och vände sig om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
