Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 34. En gäst på Falkby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Min fader! utropade hon och gömde ansiktet i sina händer.
Grefvinnan, som aldrig hade sett borgarekungen, förstod
i ögonblicket hvem hon hade framför sig. Men hon
beherskade sig och gick med värdighet honom till möte.
– Jag förmodar, sade hon, att det är riksdagsmannen
Larsson, som hedrar mig med ett besök. Jag beder er
vara välkommen i mitt hus, och jag skattar mig lycklig
att kunna återgifva eder ert förlorade barn. Ester –
omfamna din far, och bed honom tillgifva dig all den
sorg du samlat öfver hans grå hår!
Ester stod orörlig och vågade icke upplyfta sina
ögon. Måhända rann henne just då i hågen huru hennes
kusin Marie Larsson engång blifvit emottagen vid ett
tillfälle som detta. Men vare sig att åren, sorgen, eller
de ord han nyss hörde sin dotter uttala hade brutit
faderns järnhårda sinne – alltnog, den gamle utbredde
sina armar och sade med darrande stämma:
– Ester! Mitt barn! Mitt älskade barn!
Och Ester flög i hans armar. Hon hade icke ord
att bedja med, hon hade blott tårar, så barnsliga, så
häftigt flödande tårar ur hjärtats innersta djup, att de
förkväfde hennes röst, och med denna vältaliga bön låg
hon snyftande vid sin faders bröst.
Det var som hade en hemsk förtrollning i ett ögonblick
blifvit upplöst. Den gamle Larsson glömde med
ens all den bitterhet, alla de hotande straffdomar, på
hvilka han rufvat under den långa besvärliga resan i snö
och yrväder för att uppsöka sin dotter. För Ester försvann
det framfarna som en elak dröm i den öfverlyckliga
känslan att äga sin faders kärlek, och grefvinnans förnäma
vrede smälte bort som en drifva i vårsolen vid anblicken
af denna så oförväntadt hastiga försoning mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
