Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 34. En gäst på Falkby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett felande barn och en hård, en djupt sårad fader. Den
ädla frun förstod det väl: hon var själf en moder.
Endast trädgårdsmästaren Bergflykt, som alltid varit
van att med den djupaste respekt beträda sin stränga
matmoders rum, kunde icke fatta den främmandes
obelefvenhet att inträda i denna helgedom klädd i en snöig
päls, och han betraktade med oförställd häpnad uppträdet
mellan far och dotter, hvilket för hans ögon hade den
märkvärdiga följden, att snön begynte smälta och rinna
ned från pälsen på Esters hår och skuldror. När därför
en tystnad uppstod efter återseendets första ögonblick,
fann sig den beskedlige mannen förpligtad att bedja
jungfru Larsson taga sig till vara; hon skulle visst annars
snart blifva genomvåt.
Denna oskyldiga anmärkning verkade på de öfrigas
upprörda känslor som en hälsosam kall dusch. Ester
lösgjorde sig med ett solsken af småleende ur sin fars
armar, upplöste hans bälte och hjälpte honom af med
den våta pälsen. Grefvinnan lät tillsäga om en varm
måltid och bjöd sin gäst taga plats i den förnäma
hvilstolen; en ära, hvilken hon annars icke brukade slösa
på hvem som helst. Larsson krusade icke heller emot:
det var just icke hans vana att krusa för de förnäma.
Men man såg att han gjorde så mycket hans sträfva
natur tillät, för att icke fela i skyldig aktning mot husets
värdinna. Kanhända fruktade han själf att framkalla nya
stormar, som kunde störa hans dyrköpta fadersglädje.
Ester, intagen af samma fruktan, delade sig med
den ömmaste uppmärksamhet mellan båda de gamla.
Än sökte hon i grefvinnans blickar läsa hennes minsta
önskan och förekomma den, i det att hennes bedjande
blickar gjorde en tyst afbön för hennes hejdlösa
häftighet kort förut. Än återvände hon till sin far med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
