- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
415

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Halftannat år senare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kålhufvuden, Veronica? Magistraten själf kan inte uppvisa
bättre. Säg, tror du att jag kan få tala vid far?

– Han sitter med Grenman därinne i kammaren
och uppgör affärer. Jag tror att han ämnar slå upp en
bod här i gränden. Ack, Ester, Ester, att inte far hellre
flyttar till svåger Blom, som köpte hans stora gård i
våras, när vi måste sälja nästan allt hvad vi ägde och
flytta hit i den gamla stugan! I stället att bråka med
fattigdom och bekymmer, skulle far ännu kunna lefva i
välstånd på gamla dagar, och du, min stackars Ester,
skulle slippa att gå en mil om dagen för uppköp i byarna.

– Lefva på nåder, menar du? svarade Ester Larsson
litet spanskt. – Nej, syster, förrän vi skulle tigga vårt
bröd af vår giriga svåger, som ropat in fars bästa ägodelar
för en spottpenning, förr kunde vi vandra till Storkyro
och begära tak öfver hufvudet hos vår ungerska kusin,
som tog den betan ifrån oss. Det kunde gå lätt nog det
– tillade Ester godmodigt – han har ju friat till mig.

– Men du tänker väl aldrig ta en människa som är till
hälften turk? invände Veronica med oförställd häpnad.

– Jo, när jag väl glömt den andra, men som det
inte lär ske i min tid, så får Istvan – eller Penna, som
de nu kalla honom – söka sig hvar han behagar en
värdinna på Bertila gård. Låt se, jag gläntar litet på
dörren till fars kammare.

Vid dessa ord öppnade Ester helt sakta dörren till
husets enda sidorum och tittade in. I kammaren satt
på en omålad bänk och vid ett likaså tarfligt bord den
gamle, nu från sin välmakt och väldighet störtade
borgarekungen, sysselsatt att med sin oskiljaktige trotjenare,
gamle Grenman, som blifvit honom trogen i nödens
dagar, uppgöra planer att åter komma till nytt välstånd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free