- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
420

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Halftannat år senare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De tvenne hedervärde Vasaborgarne inträdde något
förlägne, tycktes det, öfver det armod, som rådde i huset,
och kommo efter många omsvep fram med sitt ärende,
som bestod däri, att Blommens motparti ämnade återvälja
stadens förre högt aktade riksdagsman, hvilket besvär
de hoppades han icke skulle undandraga sig; men
därtill ville de dock foga ett litet förbehåll, nämligen att
deras ombud skulle votera med hattepartiet, för att icke
förverka för staden de maktägandes gunst.

Borgarekungen reste sig styf i nacken och pekade
ut genom det öppna fönstret, där man hade utsikt öfver
Korsholms vallar.

– Gå, sade han – gå till vallarna därborta och
befall dem att blifva gräsbänkar, på det att de höge och
mäktige må kunna sitta bekvämt på dem. Hvad tro ni
vallarna svara? De skola säga er: vi mättes icke ut
efter denna dagens mått, och vi gjordes icke till ryggstöd
för denna stundens öfvermod. Vi mättes sådana att vi
kunde bestå genom tiderna, och vi restes här till att
försvara fosterlandet. Det är också mitt svar på edert
villkor. En hattebroder fån I aldrig af mig, om jag än
hölle ut i tjugu riksdagar. Och är Vasa så angeläget
om de maktägandes gunst, så må de skicka mjukare
män än jag. Men då må ock Vasa se till hvad det
sedan äger kvar af sig själf.

Grenman och de två borgarne växlade ögonkast.
Den ena förstod ej huru man kunde vara fattig, utan
vänner, utan kredit, utan möjlighet att åter begynna ett
verksamt lif, och ändock försmå förbindelsen med ett
rikt och förnämt hus, som kunde bereda utväg till allt.
De andra förstodo ej huru man kunde vara en fallen
storhet, förödmjukad, förbisedd, ja hånad af nära släktingar,
och likväl skjuta ifrån sig en lysande upprättelse,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free