Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prinsessan af Vasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Jag hade engång – sade han – en postiljon,
som var en ytterelementskad turk att köra ihjäl hästar,
och när jag fann mig befogad att plantera med käppen
förnuft i den f-n, så skrek han: jag rår inte för det,
kapten, för piskan var utaf bockskinn! Jo jo. Och nu
påstår bror Svenonius att där var en bock i ringen.
Om den bocken står i nominatus eller dasitivus, det kan
komma på ett ut; jag tycker bror gör orätt i att skylla
på gamla bekanta.
– Nominatus och dasitivus! utropade skolmästaren,
i sin tur med ett ofantligt öfverlägset smålöje. – Den
gången körde brors postiljon omkull på släta landsvägen.
Man kan ha tagit till fötter vid Karstula, utan att därför
springa fatt en andra klassist i latinet.
– Hjältemod! började postmästarn, som allt ännu
blef pionröd i synen, hvargång Karstula nämndes; men
han afbröts af fältskärn.
– Jag trodde – sade denne – att jag redan tillräckligt
förklarat hvad ringen betyder; man må nu förstå
den hur man behagar. Mig har den alltid förekommit
som själfviskhetens onda genius, hvilken är lika odödlig
som människosläktet. Ringens största fara låg icke däri
att den väckte en ärelystnad utan gräns och medförde
en lycka utan mått, ända till ett brådstupande fall; den
låg däri, att konungens ring förhärdade hjärtat. Alla
som buro denna ring blefvo mäktiga, rika och hvad
människor kalla lyckliga, men blott på bekostnad af
andra människors, ja af sina närmastes lycka. Så hade
äfven Torsten Bertelsköld svingat sig upp på förtrampade
likar. Medan han blef allt rikare, blef hans släkt bragt
nära tiggarstafven; när han slingrade sig fram till den
största makt, var det genom att störta sin mästare, den
store Arvid Horn, som han hade att tacka för sin lysande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
