Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. En afton på Hammarby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3. En afton på Hammarby.
Vid tiden för denna berättelse bar arkiatern Linnæus
ännu sitt borgerliga namn (han adlades 1757), men
detta namn begynte redan att öfverglänsa allt hvad Sverige
då hade förnämst och lysande. Icke blott från hela riket
tillströmmade yngre och äldre män för att höra hans
föreläsningar och betrakta hans samlingar; äfven från
andra länder kommo hvarje år lärde, vetgirige eller
nyfikne främlingar för att lära känna den man, som »ordnat
naturen»[1]
Den rastlöse forskaren hade tid för allt och
alla. Afunden beskyllde honom orätt att hysa förkärlek
för främlingarne: han gjorde les honneurs för den svenska
vetenskapen. Snarare kan man förmoda, att dessa besök,
helst när de föranleddes af blotta nyfikenheten, ofta
måste ha varit den store mannen plågsamma. Folk som
själfva ha godt om tid ha merendels intet förbarmande
med andra, för hvilka hvarje minut är dyrbar, och hvem
räknar hvilka ovärderliga stunder dessa påflugna gäster
hos Linné bortryckt för samtid och eftervärld! Men
äfven för Linnés enskilda lif blefvo dessa täta besök ofta
störande. Godhjärtad, vänsäll och glad att få meddela
sig med hvem det vara månde, stängde han sällan eller
aldrig sin dörr, och då beröfvade man honom, dag ut
och dag in, de få ögonblick han hade att disponera för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
